Efter mötet fick jag en hel hög med litteratur och papper att läsa igenom. Jag åkte hem och läste och då trillade polletten ner – jag var alkoholist. Efter ett samtal med grundaren av Nämndemansgården, Birgitta Crafoord, bestämde jag mig för behandling. Detta var 1995. Efter två återfall har jag nu lyckats hålla mig nykter sedan 10 maj 1996. Nu kanske du undrar vad spriten har med saken att göra? Hur konstigt det än må låta var spriten för mig en form av andlighet. Jag drack sällan för att bli full, även om det hände eftersom jag inte hade kontroll när jag väl började dricka. Nej, det handlade om att varva ner, må bra, få sinnesro. Ordet sprit kommer från spirituosa som i sin tur har kopplingar med spirit som betyder just ande. Men det är en kemisk och oäkta andlighet.

Som nybliven deltagare på Anonyma Alkoholister kom jag i kontakt med deras 12-stegs program. I programmet nämns Gud. Det vände sig i magen på mig. Jag var ju ateist! Måste jag bli religiös för att bli nykter frågade jag och svaret var nej. För det finns ett tillägg efter ordet Gud, nämligen ”så som jag uppfattar Gud”. Så det kunde vara vilken högre kraft som helst som jag erkände som större än mig själv. Det kunde exempelvis vara gruppen på mötet, om den tanken passade mig. Eller en vetenskaplig Gud – i tanken att jorden snurrar utan min påverkan och alltså är även det en kraft större än min. Med andra ord får man ha vilken bild av Gud man vill och känner sig bekväm med. 

Detta gjorde att jag började leta efter min uppfattning av Gud, som en företeelse jag kunde acceptera. Jag fann inte svaret i Bibeln så den slängde jag bort. Jag sökte i andra religioner, men tyckte mest att det också var dravel. Jag hittade ingen Gud jag kunde tro på. Då sa min terapeut: ”De religiösa behöver andligheten, men de andliga behöver inte religionen”. Jag smälte. Det gav mig mer utrymme, mer space att söka i, jag kunde gå utanför religiositetens ramar.

Så en dag så gick jag förbi en New Age affär i Malmö. Kristaller, rökelse och massor av märklig litteratur trängdes på de överfulla hyllorna och det var en märklig upplevelse. Jag letade lite i hyllorna och mina ögon fastnade för ett par böcker av den engelska healern Betty Shine. Jag bläddrade lite och blev genast intresserad. Det var så märkligt, hon skrev att hon la händerna på folk och de blev inte bara friska, hon kunde dessutom berätta saker, sådant hon omöjligen kunde ha vetat på förhand, om sina klienter eller deras familj. Kunde det verkligen vara sant? Och hur i hela friden gick det till då? Fanns det trots allt krafter som inte syntes? Jag slukade inte bara den boken utan alla hennes böcker. Healing var ett fenomen som fascinerade mig och jag började kolla runt lite om jag kunde hitta någon som jag kunde få lite healing av, så där på prov. Healern jag hamnade hos var klädd i en lång, lila kaftan och det första hon sa när hon öppnade dörren var: ”Jag ser att du har Jesus med dig”. Det var det sista jag ville höra.

Men jag vågade inte vända på klacken utan la mig snällt på britsen. Och den här kvinnan skickade mig rakt ut i en fantastisk upplevelse. Den var otroligt kraftfull och jag var påverkad av upplevelsen en lång tid därefter. Dessutom berättade hon saker för mig, saker om mig som person och om mitt liv, saker som stämde och som hon absolut inte kunde känna till. Jag kände mig helt förvirrad, vad var detta? Jag ville veta mer, men jag vågade inte gå tillbaka. Däremot sökte jag vidare på andra vägar och träffade efter en tid en healer som var lite mer jordnära och som passade mig bättre. Efter ett par healing sessioner var jag helsåld, detta ville jag också kunna göra! Jag frågade henne om det bara var vissa som hade kraften eller om detta faktiskt var något man kunde utbilda sig till. Hon svarade att alla har kraften och alla kan lära sig. Detta blev det som skulle komma att leda mig in i en personlig och andlig utveckling. I dag vet jag att den kraften är det som vi kallar Källan, Gud, högsta kärleken, själen, vår storhet (kalla vad du vill). Jag har en icke dualistisk syn vilket innebär att jag inte tror på separation. Bakom det vi kallar ”du och jag” så är vi ett. Vi är alla ett med varandra på det själsliga planet och denna etthet är Källan. 

Min passion är att visa för andra att allt är möjligt och att vi alla, var och en, har svaren inom oss om vi bara är villiga att leta och arbeta med oss själva. När vi slutar leta utanför oss själv och går inåt så möter vi ofta smärta och den behöver vi våga se i ögonen. Jag säger inte att det är lätt, bara att det är enda vägen. För under den smärtan finns den vi egentligen är och när vi finner den så finner vi också vår själ, vår storhet och dess enorma kärlek. 

Namasté
Jai

Love Nicklasson, författare av boken Syftesdriven, har porträtterat Jai. Du kan läsa mer här; Jai Thornell

Presentation av Jai i Frimodigt, Tidningen Free; Jai Gurudev